Just give me a reason

Det kanske är dags för mig att ta tag i mitt bloggande igen, för att få ner mitt stressande lite. Skrivandet gör att mina nerver lugnar sig lite faktiskt.
 
Livet är som en berg och dalbana, det har sina upp och nedgångar. För det mesta är mitt liv uppåt just nu, det enda som gör att jag får en del ångest på dagarna är att jag stressar lite för mycket. På jobbet handlar det om att jag inte vill göra hyresgästerna besvikna, och vill helst bli klar så snabbt som möjligt samtidigt som jobbet blir bra.
Varje träningspass jag har med killarna får jag stressa till, oftast hinner jag inte äta middag innan. Jag skulle kunna låta dom sköta fys och uppvärmning själva, men jag vill hela tiden finnas till lags och visa mig som deras ledare och en bra förebild som alltid finns på plats. 
Sen kommer det till vänner och familj. Jag vill finnas till för alla, jag vill känna att jag räcker till för alla hela tiden och ge alla lika mycket tid. Det är helt omöjligt. Men fortfarande finns den stressen där.
 
Nu ska jag inte skriva något deppigt inlägg och låtsats som att det är synd om mig. Det är inte ett dugg synd om mig!
 
Idag är det iallafall onsdag, och dagen är snart slut och halva arbetsveckan är över. Det känns underbart!
Imorgon ska jag hålla mig till en tom lägenhet där jag ska förbereda nu i två dagar för att sedan kunna tapetsera på måndag eller tisdag. Jag försöker hålla mig till en lägenhet nu, eftersom det inte var speciellt bra för mitt psyke att ta två lägenheter samtidigt.
 
Efter jobbet är det hem, försöka hinna äta och sen träna grabbarna 18:00-19:30, och därefter träna handboll själv en timme. 
Sen är det ju faktiskt fredag!
 
Det här får räcka för idag. Ska göra allt för att lägga tid på bloggen nu. Ska även försöka köpa mig en lampa, och börja läsa böcker. Ja, ni läste rätt. 
Jag har nog inte läst en bok på 10 år, och det är inte ett skämt. Har tänkt på det ett par dagar nu, och kommit på att även läsandet kan göra att kroppen lugnar sig lite.
 
Ha det nice!
Bjuder på en sjukt bra låt!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0