Det här måste försvinna ur mig nu
Jag är så arg. Jag är så frustrerad. Jag är så besviken.
Det sitter som inborrat i mig. Det är ärr som aldrig försvinner.
Varje gång du ringer. Varje gång du smsar. Varje gång jag ser dig.
Det är som att få en kniv rakt in i magen.
Det gör så jävla ont.
Varenda gång påminns jag om allt skit du gjort emot mig.
Varje dag påminns jag om det.
VARJE DAG!
För ungefär åtta månader sedan kändes allt lugnt. Men senaste tre månaderna äter det här upp mig innefrån.
Jag håller på att bli tokig.
Imorgon är det 16 december. Det är år 2012. Det betyder att det var 5 år sedan.
5 år.
Jag kanske är glad att du är lycklig nu, för det antar jag att du är.
Men jag då?
Ja, jag lever ett jättebra liv. Jag är jättebra vänner och gör det jag vill.
Men allt inom mig. Allt som sitter kvar. Allt det som aldrig försvinner.
Inte fan går jag och visar det för folk.
Jag skulle förmodligen kunna skriva världens längsta inlägg om det här. Men då skulle jag nog förstöra ganska mycket, och det vill jag inte. Jag är inte den människan som förstör för en annan människa.
Du är det.
Jag tror inte det är så många som läser den här bloggen längre, och just därför skriver jag det här nu. Jag måste få skriva av mig skiten, och skulle jag skriva för hand på ett papper skulle jag få kramp, och det har jag ingen lust med.
Egentligen, varför ska jag bry mig om du eller hon läser det här? Jag skriver väl vad jag vill. Läs inte då om det inte passar.
Jag är så jävla bitter just nu. Så mycket känslor som jag skulle behöva kräkas ur mig.
Är det sånt här man går till psykolog för eller?
Nej, det har jag inte råd med. Billigare att skriva ut skiten här.
Det känns lite bättre nu iallafall. Inte speciellt mycket, men lite grann iallafall.
Visst, jag förstår väl själv att det inte hjälper för fem öre att jag skriver det här. Ingenting kan bli ogjort, och inte ens tusen förlåt kan läka alla sår som finns kvar. Jag förväntar mig inte ett förlåt,. Jag förväntar mig faktiskt inte speciellt mycket utav dig.
Egentligen är du en värdelös människa. Men nånting såg jag hos dig, och tyvärr så försvann den människan jag blev kär i på vägen.
Synd. Det hade kunnat bli väldigt bra alltihopa, men du sabbade allt.
Jag kanske inte var världens bästa heller, men inte fan gick jag och satte på andra killar iallafall. Jag höll mig till en person, och det var DIG. Hur fan kan man vara otrogen? Vilket jävla skämt!
Otrogna människor, det är värdelösa människor.
Fy fan, brinn i helvetet allihopa.
Kommentarer
Postat av: Sabina
Dina vänner finns här för dig Ida. :) <3 Du kan prata med mig. Man ska inte hålla inom sig saker, det vet jag.. Även om man pratar om hur allt känns osv så bölar man sönder, man får det. "Man behöver släppa på trycket". Livet måste gå vidare och du har ett jätte bra liv Ida. Jag och ingen annan vet igentligen hur du mår inuti, men vi finns här för dig om det behövs. Puss gummsan
Trackback
