Om jag ska skriva om riktig kärlek, så känns det som att jag inte kan skriva om såna man var tillsammans med i lågstadiet och mellanstadiet. Det känns inte som att jag kan räkna med Andreas Sjöbeck (3 veckor + 1,5 månad) eller Jocke Sjödin (2 månader). Det var inte riktig kärlek enligt mig, jag var mest kär i kärleken, eller att ha någon äldre till pojkvän. Jag tyckte det var ganska häftigt att vara tillsammans med någon äldre då.

Så min första riktiga kärlek var Carl Niklas Bruce.
Allt började med att jag skrev till honom på rimboslusk. Jag skrev "Där är ju du!" :). Då var han tillsammans med Alicia Sjögren. Men jag var ju ute efter att få så många kompisar som möjligt på bygg, så vi fortsatte snacka som vanligt. Inget raggande liksom.
Sen vet jag inte vad som hände, men jag började få känslor för honom. Jag utnyttjade en annan kille, Robin Holst, för att få träffa Niklas. Jag bad Robin komma och kolla på mitt SM i Rimbo sporthall, och att han skulle ta med sig Niklas dit så att han slapp åka själv. Då kramades vi första gången, och jag tyckte att Niklas luktade sååå himla gott!

Efter det så fortsatte det bara. Vi började skriva <3 på sms och började skriva att vi tyckte om varandra. Jag minns att jag skrev att han var en töötnoows.

Första gången vi var med varandra, det var 16 december 2007. Han kom till sporthallen i Rimbo när jag hade match, och sen åkte han med mig hem. Vi tittade på en Pirates of the Caribbean tillsammans.
Sen kommer ni tycka att det här är helt sjukt, men vi satt i 7 timmar och tittade på The Voice. Vi sa knappt ett ord till varandra. Där fick vi en låt som blev "våran". Det var Bleeding love med Leona Lewis. Den spelades jättemånga gånger!
Jag minns att han la armen om mig, och började smeka mig på armen. Sen kommer jag ihåg att han sökte ögonkontakt med mig, men jag vågade inte titta på honom.
Till slut vände jag upp blicken emot honom, och vi pussades för första gången. Jag var helt dökär!

Vi hade ett väldigt bra förhållande de 2 första åren. Vi gjorde inget annat än att vara med varandra.
Det visade sig sedan att det inte var så bra att vi satt ihop med varandra så mycket som vi gjorde. För när Niklas började umgås med kompisar, så blev det jättejobbigt för mig. Jag började känna att jag delade honom med andra, och att han inte var min lika mycket som förut.
Allt det här gjorde att jag blev svartsjuk, lätt irriterad och vi bråkade väldigt mycket. Det löste sig jämt, men det blev samma sak om och om igen.

De är en av de största anledningarna till att vi tyvärr inte är tillsammans längre. Vi var tillsammans i nästan 3 år, och jag vet inte ifall vi har vuxit ifrån varandra.
Det känns väldigt jobbigt just nu, men som alla säger så blir det säkert bättre.
Vi får helt enkelt se vad som händer. Jag lever på hoppet just nu, och jag behöver nog inte säga mer än så för att ni ska förstå vad jag menar det.