Den här dagen har varit ganska värdelös. Det känns som att vi inte gjorde nånting i skolan idag, jag kommer knappt ihåg vad vi gjorde. Inget viktigt iallafall.

Efter skolan åkte jag hem till Niklas en stund, och sen åkte jag hem och har suttit vid datorn sen dess ungefär. Jag duschade nyss, har ätit lite pannkakor och städat lite.

Imorgon är det Valborg, och jag har ingenting att göra. Niklas ska vara med sina kompisar hemma hos en kille och grilla. Jag hade verkligen velat vara med dom, men det finns en person i det sällskapet som snackar skit om mig till Niklas och säger att jag har sagt saker till henne som jag inte ens har sagt, och hon kan inte ens be om ursäkt för att hon har gjort det heller. Det verkar som att hon vill att Niklas ska bli sur på mig och att han ska tycka synd om henne. Stå för vad du säger för fan.
Så aa, jag kommer inte kunna träffa Niklas imorgon.
Repan ska vara med Micke och deras två kompisar och grilla och ha jättemysigt, så henne kan jag inte heller träffa.
Vad har jag mer för kompisar? Jag umgås ju inte med några andra! Det är ju helt sjukt. Jag känner mig nästan mobbad, eller utstött, vet inte vad jag ska kalla det.
Jag har inga kompisar.
Jo, jag har kompisar, men inga som jag umgås med.
Förut hade jag Josse, Sally och Felicia. Men Josse bor 100 mil härifrån sen 1½ år tillbaka och flyttar hem till sommaren. Sally har sin pojkvän och sina kompisar som hon umgås med i Täby/Danderyd. Felicia har också massa kompisar hon umgås med inne i Stockholm.
Nästa gång jag fyller år ska jag önska mig ett kompisgäng, för det behöver jag.

Nu ska jag inte sitta och be om att folk ska tycka synd om mig, för det gör jag verkligen inte. Men nu har jag fått skrivit av mig lite iallafall.

Juste, jag har tränat på mitt muntliga nationella idag lite här hemma för mig själv.
Jag började gråta. Är det normalt? Jag blev rörd av det jag själv stod och pratade om. Tänk om jag gör det imorgon när jag står inför hela klassen och lärare.
Tänk om jag börjar gråta.